Motivation, inspiration, hjärta...

AIK-HIF närmar sig. En match som är fruktansvärt tuff för båda lagen. En match som båda lagen hemskt gjärna vill vinna.

HIF är ett lag som spelar på inspiration och inte motivation. HIF finner inte inspirationen i att spela borta mot Örebro och gör en skitmatch. HIF fann inspiration borta mot Galatasaray i UEFA cupen och man växte till jättar och vann med 3-2 där storklubbar gått på pumpen flera gånger om. När HIF finner inspirationen i en match så är dom fruktansvärt bra och roliga att titta på. Dock när inspirationen tryter kan man torska mot i stort sett vilket lag som helst. Jag är trött på det här att man blandar och ger. Jag vill att spelarna ska spela på hjärta. Jag vill att vi ska springa utan boll, sätta press, spela rakt och göra det med ett stort HIF-hjärta. Det kanske inte är lika vackert, det kanske inte är effektivt, men det är något man kan vara stolt över, att även om man har förlorat kan man hålla huvudet högt och säga att vi gjorde i alla fall vårt bästa.
Vi gjorde inte bästa mot ÖSK och vi gjorde det inte mot Halmstad, och vi torskade. Däremot mot IFK i premiären spelade vi med hjärta och gick ur matchen som segrare.

Kanske finner Henke, Lantz, makondele och övriga inspirationen mot AIK på onsdag och då blir det inte roligt för Stockholmarna. Men om den tryter och spelet inte funkar så gör som Edman och spring skiten ur er i alla fall.